NB: Jo, jag skrev det här igår och jo, vi spelar idag igen! Igår var det Pippi Långstrump-premiär och jag lever i ett rus av lycka och adrenalinkrasch. Bra att vi har ledigt från teatern idag, fast det känns lite konstigt att inte ha gänget runt sej. Det att man inte behöver skärpa eller hända är samtidigt konstigt och ändå lite skönt. Premiären då? Jo, några missar blev det väl, men ändå var det nog en glädje och lycka att spela!

Nu har vi tränat, övat, repeterat och generalrepeterat. Vi har sjungit, dansat, nötit in repliker, skrattat, fnattat, tappat bort oss och hittat oss igen. Nu är det klart och imorgon är det premiär. Det känns spännande, det känns pirrigt och det känns bra. Det känns som om det är dags. Vi hade genrep1 idag och igår (eftersom vi har två Pippin) och frånsett några små missar, som jag hoppas publiken inte fäste så stor uppmärksamhet vid, gick det faktiskt så bra att vi nästan kunde ha spelat inför betalande publik!

Pippi-bokserien (och skådespelet, spoiler spoiler) börjar med att Pippi flyttar in i Villa Villekulla. Och man får intrycket av att hon är på ett nytt ställe. Men tror man det så har man fel, för Pippi har varit där förr. Tror jag. Jo, varning för spekulationer och obefogade teorier. Skådespelet börjar med att Pippi kommer gående med en karta (sorry, mera spoilers), eller åtminstone nån form av lapp, med instruktioner hur man ska hitta till Villa Villekulla.

Det är fullt ös i Pippi-produktionen. Så mycket händer att jag knappt hinner sitta ner och reflektera! Vi har övning nästan varje dag nu, tre eller fyra timmar i kvällen och mer på veckosluten. Och det är premiär OM EN VECKA! (och några dagar) Ännu har inte premiärpaniken kommit, men det är väl bara för att jag inte riktigt insett verklighetens allvar ännu. Vi har övat ute på scenen i säkert en månad nu.

Jag vet inte hur det är med er. En del människor tycker om att bara se och beundra spektaklet framför deras ögon och att kika “bakom kulisserna” förstör magin. Om ni hör till dessa så kan det vara bra att sluta läsa nu :) . Själv tycker jag det är spännande att få veta hur saker fungerar och jag tycker inte alls att vad jag ser blir på nåt sett mindre värt bara för att jag vet varför det gör det.