Varför är Pippi anarkist? Är det bara för att hon växt upp med pirater (med en piratkapten till far) och då får man bete sej lite hur man vill? Eller är hon bara en motpol till det Organiserade Samhället där man Borde Bete Sej på vissa sätt? Hur hittade Pippi till den lilla byn där hon slog sej ner? Var Pippi med på Hoppetossa då hennes pappa sköljdes av från skeppet en storm i Söderhavet?

View this post on Instagram En sådan här regnig och grå dag piggar vi gärna upp oss med att repetera andra akten av Pippi Långstrump! #pippilångstrump #finnssommarteater #Pippi #sommarteater #repetition #amatörteater #finns #peppipitkätossu #peppi #kesäteatteri #harrastajateatteri #ebuf #esbo #espoo A post shared by Finns Sommarteater (@finnssommarteater) on Feb 9, 2019 at 7:23am PST Det är bara det fjärde repet1 och jag kan tydligt märka en skillnad i gruppdynamiken.

Idag hade vi en enklare repetition, nämligen genomgång av första akten. Det betyder i praktiken att vi läste igenom våra repliker med manus i hand, gick omkring på golvet som representerade scenen, och funderade på hur vi skulle få de ganska föråldrade och stundvis väldigt svenska replikerna lite mer finlansvenska. Meningen är alltså att vår Pippi ska vara lite mer i vår tid, om ändå lite obestämt så, och klart mer lokal än värmländsk.

Jag har ofta känt en dragning till faderstyperna i Astrid Lindgrens böcker. Sen jag själv blev pappa (och det var ju några år sen), har papporna och fadersfigurerna i bakgrunden fungerat som nåt form av ideal, men oxå som en spegel att alla pappor inte är perfekta. Det har säkert skrivits avhandligar om faderstyperna i Astrid Lindgrens böcker och antagligen skulle jag må bra av att läsa en. Min favoritfar är den bullriga, lite vildvuxna pappan som älskar sina barn men kanske inte riktigt vet vad man ska göra med dem ibland.