Låt mej börja med att blåsa luften ur myten med en skopa verklighet, så får vi det undanklarat: Sheriffen av Nottingham, så som han beskrivs i sagan om Robin Hood, har aldrig existerat. Robin Hood har antagligen aldrig heller existerat, men det tar vi en annan dag. Händelserna kring Robin Hood-historien utspelar sej nämligen riktigt is slutet av 1100-talet, närmare bestämt år 1193-1194¹ och Nottingham fick sin första sheriff år 1449, alltså nästan 250 år senare (och Robin Hood-sagan handlar i sin populärt berättade form inte om tidsresande :).

Robin Hood-sagan har berättats åtminstone sen sena trettonhundratalet, och trots att berättelsen ändrats en hel del under de senaste 643 åren², är det i grund och botten den om en gentlemannatjyv som stjäl tillbaka skattepengar den illa omtyckte Prins Johan håvat in. Egentligen är det ganska kul att en saga levt så länge, trots att både kyrka och hov välat glömma den och dess anarkistiska budskap. Det måste vara protestandan och någon som står upp mot mobbaren och för den lilla människan som måste fungera genom århundradena.

Ursprungligen var Robin en herde eller “fri bonde” (yeoman) men med tidens gång uppgraderades hans status slutligen till adelsman, först earl av Huntingdon (Cambridgeshire) och senare, som det nu berättas, av Locksley (nära Sheffield, Yorkshire). Det är 112 km från Sherwood till Huntingdon och 55 km från Sherwood till Locksley. Men det här inlägget skulle inte handla om Robin Hood, Robin, earl of Huntingdon eller Robin of Loxley utan om Sheriffen. Som alltså inte existerat.

Eller, sheriffer har förstås existerat, och de första sherifferna är ingalunda de i Vilda Västern, med stjärna på västen och revolver i bältet. Ordet sheriff kommer från det fornengelska shire-reeve, så sheriffer fanns det gott om i gamla England. De som kan sin Sagan om Ringen vet att shire betyder “fylke”, dvs en lite lagom stor region, och reeve är besläktat ordet greve (och antagligen engelskans referee, dvs domare) och betyder i shire-reeve-sammanhanget nån som håller reda på lag och ordning i Kronans (alltså Konungens) namn. Lite sådär som Lagens Långa Arm, eller Hand of the King liksom. På den tiden kallades ett område stort nog för ett hushåll att odla en hide. Tio hides bildade en tithing³ och tio tithings en hundred. Och en lite lagon grupp hundreds bildade ett fylke, alltså en shire. Fylkets lokalhärskare betecknades earle (av “eldorman”) och earlens officer med ansvar för praktiskt tillämpande av lag och ordning var shire-reefens. Distriktspolisen, alltså. Så nu vet vi det!

Sheriffen av Nottingham är en av de två aller tre antagonisterna i Robin Hood-historien, beroende på version; Prins Johan, Sheriffen av Nottinghan, och Guy av Gisbourne, som inte är med i alla versioner av Robin Hood, men nog i vår. Av dessa är det bara Prins Johan som med full säkerhet existerat på riktigt.

Prins Johan (“Utan Land”) är en av de absolut sämsta regenter England haft. Han regerar medan Richard Lejonhjärta är ute på korståg, eftersom Richard inte är så intresserad att hålla reda på England. Prins Johan har stora planer på att bli kung av England och kung blir han faktiskt sist och slutligen efter att brodern Richard dog. Tilläggsnamnet “Utan Land” fick han däremot först senare, efter att han behövde ge makten över England till Kyrkan, så att Johan bara blev länsherre under påven. Voj voj.

Sheriffen av Nottingham är alltså Kunglig Upprätthållare av Lag och Ordning. Han har porträtterats som allt mellan tafatt och ambitiös, mesig och listig, ondskefull och dum. Sheriffen rapporterar direkt till Prins Johan, vilket alltså betyder att han sitter väldigt högt i näringspyramiden. Ofta är det ändå Sheriffen som har ett lite mer utvecklat systemtänkande än hans högra hand Guy av Gisbourne, som hellre tillgriper mer handgripliga metoder. Det är tex. ofta Sheriffen som föreslår att Gisbourne ska ha (tysta) vakter när de transporterar pengarna genom Sherwood-skogen och det brukar vara Sheriffen som hittar på tävlingen i pilskytte för att fånga Robin Hood.

I alla de versioner av Robin Hood jag har sett är det ändå Guy av Gisbourne som är den riktigt onda och obehagliga personen, fast han är ju inte med i alla versioner av sagan. Gisbourne riktigt njuter av att pressa pengar ur pöbeln och gottas av att straffa dem som inte kan betala. Som jag ser det i denna dynamik, så är Sheriffen lite avlägsen från verkligheten “på fältet” och närmast beordrar sin hantlangare Gisbourne att håva in pengar, vilket Gisbourne gärna gör, mer en gärna faktiskt. Alltid kul att få göra illa åt folk, speciellt då man har immunitet från ovan. Ska man se nåt positivt i det hela så är Guy av Gisbourne en man som tar sitt arbete med stor entusiasm och noggrannhet.

Hur Sheriffen, Gisbourne och Prins Johan kommer att vara i vårt skådespel återstår att se. Och samma gäller naturligtvis alla de andra karaktärerna, som jag säkert kommer att skriva ett och annat inlägg om oxå!